- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
155

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nan W., ty hon har fått broschen af mig på sin sjuttionde
födelsedag . . . märk, min herre, på sin sjuttionde födelsedag.
Säkerligen har hon skänkt vår Carolina vid något tillfälle
den där lilla leksaken. Emellertid känner jag nu följden af
min oförsiktighet och skall uppsöka assessorn för att blidka
honom. Såsom sändebud från en deltagare i den stora heliga
alliansen, bör jag lätt kunna återknyta assessorns och
Carolinas lilla, men kanske heligare allians.” Därpå afskedade
han magistern.

Prästen gick hem med det fasta beslut att följande
dagen uppvakta den gamla grefvinnan W. Senare på dagen
satt han ensam i sin kammare, då någon knackade på dörren.
Han öppnade och blef ytterst förlägen, då han såg en ung
dam med utmärkt toalett och ett bländande litet
rosenknopps-ansikte samt ett par blixtrande ögon stiga fram i den
fridlysta adjunktkammaren.

”Jag måste bikta mig för er,” började den sköna okända,
i det hon helt ogeneradt tog plats på en stol, ”men för
all del, herr magister, laga så att ingen stör oss!”

”Jag ber allra ödmjukast,” stammade magistern, mycket
brydd, ”men får jag inte föra er till kyrkoherden, till doktor
Hagberg, som nu är i expeditionsrummet? . . . Det skulle se
så besynnerligt ut, om ett ungt fruntimmer så här i
skymningen vore inne hos mig . . . Man skulle så lätt kunna

”Hvad skulle man?” frågade damen.

”Åjo, man skulle kunna få något att säga mot . . . mot
mitt . . . mitt goda namn och rykte.”

Den okända brast ut i skratt.

”Hvad för slag,” yttrade den sköna, ”börja nu äfven
karlarna bli rädda om sitt goda namn och rykte! Men,”
tillade hon allvarsamt, ”jag har verkligen mycket att
anförtro er och som äfven rör er själf. I himlens namn.
afbryt mig ej, ty en svår tyngd trycker på mitt samvete.
Jag var för ett år sedan på en bal i stora världen. Ensam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free