Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ӏfven magister Milde har friat till mig, och jag har
noga pröfvat både den enas och den andras kärlek.
Assessorn, som i många år känt mig, sett mig uppväxa hos
dessa mina goda fosterföräldrar i lydnad och tukt,
misstänkte mig, öfvergaf mig och gjorde ingenting för mitt
bästa. Magister Milde däremot hittade mig som en
förskjuten varelse, upptog mig, trodde mig och återförde till
mitt kära barndomshem lyckan och friden. En så opartisk
och upplyst domare som assessor Stadius skall därför icke
undra på att jag gifver magister Milde min hand och hela
mitt tacksamma hjärta,” tillade hon, i det hon med ena
armen om magisterns hals lade sitt hufvud vid hans
redliga bröst.
Assessorn bleknade, steg upp och aflägsnade sig utan
att säga ett enda ord, men smärtsamt öfvertygad om, att
egna ögon och tvenne vittnen icke alltid äro tillfyllest för
att bevisa ett brott eller uppdaga en sanning.
Kort därefter lystes första gången till äktenskap mellan
Johannes och Carolina. På eftermiddagen, då några vänner
samlats hos fosterföräldrarna, öfverraskades sällskapet af den
gamla änkegrefvinnan W., som inträdde med det hjärtligaste
leende. Hon lyckönskade Carolina, fäste på den blyga flickans
bröst den förr så olycksbringande broschen och sade:
”Jag betalar blott en skuld. Grefve Woyna har
bekräftat allt hvad er hederliga fästman berättat och ännu
mycket mer. Vi ha kommit öfverens om att den småsak,
som gjort Carolina så mycken smärta, äfven skall bli till
någon glädje för henne. Jag vet att hon icke sträfvar efter
juveler, utan efter den sanna dygden; må därför detta smycke,
hvilket jag fått af honom den jag älskat som en son, fästadt
af mig på ert bröst, vittna om min och alla hederliga
människors välvilja och högaktning.”
Efter bröllopet öppnade de bägge makarna en skola
för flickor, och de bästa familjer skickade till dem sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
