- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
160

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vittnen,” yttrar en fransysk författare, ”det vill endast ha
medbrottslingar.”

Det är under dessa förströelser och nöjen på egen hand
som reflexionen öfver personer och ting får lif och bäst
utvecklar sig. Jag befarar verkligen, att de ökade
lästimmarna, liksom de ökade läsämnena, numera upptaga så
mycken tid, att knappast någon stund blir öfrig för
barndomens tidsfördrif. Det blir mera skoldamm än skolpilten
hinner skaka af sig, han blir så allvarsam, att han nästan
glömmer att le. Men att taga bort löjet från barnets läppar,
det är detsamma som att stjäla hälsans ros från dess kind,
det är att göra gubbar och gummor af barn, innan de
lämnat jackan eller kolten. Fäst vid späda skuldror en för
tung börda, och gestalten kroknar snart; lassa på ett spädt
vetande, och det missriktas innan kort. Mera än man kan
bära eller smälta skadar alltid hälsan, den moraliska så väl
som den fysiska. På min tid var man i skolan från half
8 till 11 f. m., kvarten för frukosten inberäknad, samt från
3 till 5 e. m., och som hemläxorna voro måttliga, så
hade man god tid på sig för sina egna affärer, hvilka,
såsom behagligare, man alltid skilde från skolans. ”Den tid
är icke förlorad som man ägnar åt sina barndomslekar,”
säger Rousseau. Säkert är, att de lifligaste, gladaste och
mest uppsluppna bland mina kamrater i skolan också blifvit
de verksammaste och nyttigaste männen i staten.

Hvad nu ”spela opera” särskildt angår, så tror jag
nästan, att jag var den förste som i Klara skola införde den
dramatiska konsten. Min far, som äfven blåste basun i
kungl. hofkapellet, tog mig ofta med sig in i orkestern. Jag
hade min plats mellan pukorna och mässingsinstrumenten,
så att jag väl kan säga, att början af mina teatraliska studier
gick med pukor och trumpeter. Därigenom fick jag tidigare
än de flesta någon erfarenhet om teatern och var icke sen
att meddela den åt mina kamrater. Jag och två andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free