Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vana, än någon af dem kunde besitta. Efter många dispyter
beslöts, att enhvar skulle aflägga prof på sin förmåga i den
vägen, och efter skoltimmans slut stormade hela klassen
ned till en bakgård vid Lilla Vattugatan, där man genast
började profva, den ena efter den andra. Men det var som
om en flock grisar kommit tillsammans. Jag lät dem
hållas, jag, viss om segern. Jag hade för mycket varit
tillsammans med gardets musikelever för att icke kunna en
hel hop märkvärdiga konster, jag kunde hvissla så, att
det lät som en pickola, jag kunde blåsa klarinett bara med
tillhjälp af näsan, och det hade varit skam att icke kunna
härma något så vanligt som hund och katt. Också, när
turen kom till mig, uppgaf jag ett skall med sådan
natursanning, att hundarna icke blott i grannskapet, utan äfven
på andra sidan Klara sjö instämde i mitt solo. Mera
kompetenta domare "i den saken kunde ej finnas, och Pylax’ roll
blef odisputabelt min.
En kamrat hade af sina föräldrar fått löfte, att pjäsen
skulle få uppföras hemma hos dem, men repetitionerna måste
försiggå och försiggingo också i skolan under frukosttiden.
Så kom dagen för generalrepetitionen. En bänk vändes upp
och ned med fotterna i vädret. Det var majorens släda.
Innanför den ena foten låg jag såsom Pylax vid fotterna
på majoren, som satt på den andra. Både majoren och
stråtröfvaren hade utstyrt sig så godt de kunde, och det
faller af sig själft, att jag icke ville vara den sämste, ehuru
det var ganska svårt att kostymera sig som en ordentlig
newfoundlandshund. Men ett par stora svarta ullvantar,
som tillhörde min far, hade jag fästat en vid hvardera örat
på mig, och på detta sätt fick jag genast Pylax’ långa öron.
Vidare hade jag längs efter min rygg innanför jackan trädt
in en lång rotting, hvars nedre ända jag krökt uppåt, och
sedan vid dess spets fästat en hvit plym, som jag tagit ur
min fars kask. Sålunda fick jag en ypperlig svans, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
