- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
165

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag genom en därvid fästad tråd kunde sätta i rörelse och
vifta åt hvilken sida jag behagade.

Scenen vid slädan började, Blomster visade sig, Pylax
morrade, dialogen mellan Blomster och majoren försiggick.
Blomster ryckte upp en liten pistolkolf utan pipa och riktade
den mot den trogne Pylax.

”Piff, paff, puff!” smällde Blomster, och den stackars
Pylax uppgaf det kvidande läte, som tillhörde situationen.

Men fast Pylax, enligt historien, var dödsskjuten och
borde såsom sådan ligga kvar i slädan, ansåg jag likväl
konsten fordra att icke låta det stanna därvid. Jag hade
ju på teatern hört tragediens hjältar och hjältinnor, äfven med
dolken i hjärtat eller giftbägaren i magen, långa stunder tala
de vackraste saker både på vers och prosa; jag hade ju sett
operans sångare och sångerskor dö två å tre gånger och ändå
hört dem efter den tredje utföra löpningar och drillar, som
få lefvande göra efter. Det var något ditåt jag ville göra af
min roll.

Jag gjorde, till att börja med, ett skutt ur slädan, än
på två ben morrande mot Blomster, än på fyra gnällande
och kyssande min husbondes hand, hvilket, som jag tror.
lockade tårar ur mångas ögon. Därefter började jag hoppa
på bänkar, stolar och bord, allt under mina kamraters
gränslösa jubel. Slutligen hoppade jag upp i fönstret. Midtemot
fönstret var dörren till farstun. Som jag där stod, fattades
jag af en ljus idé. Om jag från fönstret kunde i ett enda
skutt uppnå dörren, öppna den och försvinna i farstun,
hvilken storartad dramatisk effekt skulle ej därigenom
åstadkommas I

Jag vågade skuttet och uppnådde dörren men föll

0 himmel! dödens famn hade varit ljufvare —- jag föll midt

1 famnen på tertias lärare, den förfärlige magister Guldbrand,
skolungdomens värsta plågoris. Guldbrand högg Pylax genast
j bägge öronen. För ett ögonblick nästan stel af fasa, repade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free