Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att anskaffa åtskilligt annat af vikt för teatern. Så lofvade
oss sonen till en järnkrämare en järnplåt till åskan och en
apotekarson en flaska nikt för blixten. En tredje gosse ville
låna oss en iefvande kanariefågel, en fjärde ett par dito
dufvor för att ge lif åt skogsdekorationen.
Det gällde nu att gripa verket an. Jag visste, att en
vanlig teaterdirektör för att kunna börja minst behöfde en
skog, en stad och ett rum, ty det ginge numera icke an att,
såsom i Shaksperes tid, så ofta en ny dekoration behöfdes,
uppsätta en tafla med påskrift: ”Detta skall föreställa skog,
eller stad, eller rum” o. s. v. Jag trodde likväl, att vi kunde
hjälpa oss med en skog, för att sedan använda behållningen
af skogen icke blott till städer och rum, utan äfven till
kyrkor och fängelser, så nödvändiga i den större dramen.
Det var klart, att vi icke skulle spela för intet; vi skulle
sälja biljetter åt allmänheten, och det kunde icke slå fel, att
allmänheten med nöje skulle åse våra representationer, helst
en af aktieägarna med namnet Lindgren, son till redaktören
af tidningen ”Granskaren”, som då utgafs, lofvat oss de
fördelaktigaste recensioner. I likhet med andra stiftare af
bolag, hade jag förespeglat mina medintressenter den rikligaste
utdelning. Jag förutsade en tid af bättre frukostar i stället
för de tarfliga vi nu nödgades underkasta oss; jag vågade
till och med tala om en tid af fyraskillings kryddlimpor.
Själf skulle jag naturligtvis mest rosa marknaden på affären.
Det var som hade jag redan en aning om att, hur det än
ginge för själfva bolagen, så bure det sig ändå alltid för
bolagens disponenter eller verkställande direktörer.
Skogen en gång besluten och en mängd tvåstyfrar redan
insamlade, gällde det nu att finna någon som kunde hjälpa
oss med målningen. Jag vände mig till en bekant utom
skolan, en gosse som hette Lundmark. Han var son till en
målårgesäll, som bodde i det s. k. Ekrothska huset vid
Oxtorget, och hans mor rökte metvurst till försäljning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
