Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämta vatten åt sin skola. Sedan vi efter ett längre och
olyckligt krig med den skola, hvars anförare han var, ingått
fred med honom, så kunde vi tryggt nalkas den förfärlige,
som verkligen var en fasa för alla hufvudstadens skolor.
Men för resten, bara man icke satte sig på tvären mot Kalle
Utter, var han själfva välviljan och tjänstvilligheten; men
blindt underdånig måste man vara.
Det blef nu det förtroligaste samspråk, och såsom
vanligt klagade vi öfver rektor Trysén, trivialskolans despot
den tiden, och den dagen hade han särdeles utmärkt sig:
han hade under den nästförflutna lektionen utdelat lika
många stutar som graderna af nådens ordning i Alnanders
salighetslära, hvilken varit läsämne för dagen. Allt var
sålunda i färskt minne.
Kalle Utter lät oss tala ut, men därefter gaf han till
en ryslig ed, ty han kunde äfven svära som en fullvuxen.
”Det ska vara Klara-råttor för att inte kunna hugga
tassarna af en enda katt,” tillade han under ett medlidsamt
löje. ”Ni skulle sett, hur jag skött min. Han klöste som
ett lo när jag kom till skolan, men nu är han len och mjuk
som en silfverkanin. I går hade jag riktigt roligt åt gubben.
Han hade varit ute och kom in i sin sängkammare, som
är innanför skolsalen. Men hvad får han se, när han kommer
in? Jo, sig själf liggande på soffan i peruk, nattrock, pipan
i ena handen och snusdosan i den andra. Då slog han sig,
pustande, ned på en stol och sade: ’Det är inte beskedligt
af dig, Kalle, att göra så där,’ och blef hvit om nästippen,
som han alltid blir, när han är ledsen. Detta gjorde mig
ondt, och jag sprang upp från soffan, kastade af mig
morgonrocken och peruken — det var hans helgdagsperuk — och
så sprang jag hem, gjorde en strut af ett helt kardusark
och tömde min fars snusbutelj däri. Därefter tog jag ur
mor mins skafferi en bytta smör och en knippa stångkorf
och sprang med allt detta tillbaka till skolan, hälsade från
12. — Nationallitteratur. 13.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
