Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hände, att några af kamraterna, som af dens ord
och åthäfvor, hvilken nu stod i katedern, slöto till hvem han
egentligen var, ropade: ”Kalle Utter! Det är Kalle Utter!”
Vid ljudet af detta namn, namnet på den alltför väl
kände tjufpojken och förklarade rebellen mot den tidens
skolordning, löstes förtrollningen, och med ett rytande,
som genomträngde hela skolhuset, rusade Trysén upp i
katedern. Nu blef det Belzebubs tur att fly, och med ett par
språng var han utom dörren. Men snabbare än ärkeängeln
Mikael satte efter draken, satte Trysén efter Kalle Utter.
Utkommen i den mörka farstun, kände sig rektorn omfattad
och kvarhållen af ett par knubbiga armar, och tätt vid sitt
öra hörde han skolstäderskans gälla röst:
”Säg nu, att det blott är en inbillning! Ser ni inte, hur
han flyger genom luften! Känner ni inte svafvellukten!”
”Släpp mig, kvinna!” ropade rektorn. ”Jag skall ha
fatt i den lymmeln!”
”Kallar ni honom för lymmeln!” klagade städerskan.
”Honom, som skriften kallar för djäfvulen, honom vågar ni
kalla för lymmel! Ni vill då bli brunstekt, gamla grånade
syndare!”
Rektorn slet sig lös; men hunnen ut på skoltrappan,
såg han Belzebub försvinna genom norra kyrkporten. Han
hastade då upp till sig, återkom snart i hatt och öfverrock,
skyndade efter ut genom samma port, och, tagande vägen
till Rhodins skola, steg han in just som Rhodin, omgifven
af sina disciplar, höll på att, sig själf åtminstone till mycken
uppbyggelse, uppläsa ett kapitel ur gamla testamentet och
det på originalspråket, hvilket var hans enda starka sida.
Om också kungen själf stigit in, skulle han icke afbrutit
denna sin favoritläsning. Men Kalle Utter, som nu återtagit
sin mänskliga gestalt, satte artigt fram en stol för rektor
Trysén och sade till honom:
”Var god sitt ner, herr rektor! Det är ett så vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
