- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
202

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alldeles särskild uppmärksamhet. För att från början låta
våra läsare erhålla en klar öfversikt af, hvarom allt handlar,
och en oförryckbar ståndpunkt för det helas bedömande,
vilje vi i dag först i korthet sammanfatta våra motståndares
argumenter och gifva en liten framställning af deras sofistiska
tankegång. Se här, huru de resonera.” (Hvarpå nu följde
— Lindebergs, från denna sidan betraktadt, förträffliga
artikel.)

Lindeberg var naturligtvis icke belåten med detta slags
”Aftonbladsfurstliga” manövrer, men fann sig dock däri
medelst att puttra smått bakom kulisserna och runka
små-förståndigt på hufvudet, när fursten själf icke var närvarande.
Han satte i själfva verket värde på Hierta och erkände
dennes ovanliga förmåga som ledare af ett stort organ, men
han kunde icke dölja för någon, att Hierta hade en ful ovana,
den att — ”stryka och klottra så förbannadt i manuskrip
terna”. Äfven hade samme ”furste” den oförlåtliga
nonchalansen att understundom låta en och annan af medarbetarnas
artiklar — helt och hållet försvinna.

När dylikt hände med några af Lindebergs, var kaptenen
icke god. Jag glömmer aldrig den scen Lindeberg en gång
gjorde upp i chef-redaktörens kabinett (Hierta var utgången)
för att bland alla de tusen papper, hvarmed bord, hyllor och
pulpeter här voro belamrade, finna reda på en artikel, den
han aflämnat redan för öfver en vecka sedan och hvilken ännu
icke hade ”kommit in”. Efter att förgäfves hafva vändt upp
och ner på allting, får Lindeberg en idé. ”Ah!” stammar
han, och han var i detta ögonblick superb och oändligt
älskvärd. ”Oh! . . . Den skulle då aldrig vara kommen i
Afton-bladskorgen!!”

Och med raseriet af en tiger, med våldsamheten af en
naturrevolution kastar han sig hufvudstupa öfver den stora
urna af korgmakararbete, som Hierta vanligen hade stående
under sin pulpet för att däri kasta allt det oändliga affallet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free