- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
206

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bära, och då han en gång hade bragt i erfarenhet, att
Aftonbladets — kassör hade betalt en biljett till Jennys recett med
klingande dubbla louisdorer, drog han icke i betänkande
att öppet ropa på skandal.

Det hände aldrig, att tidningens ordinarie teaterreferent
hade nerskrifvit några ord till fördel för Jenny Lind, utan att
Lindeberg följande dag infann sig i ”byrån” för att hålla
en estetisk föreläsning öfver ”äkta dramatisk sång” och
uppdraga en parallell till motsvarande fördel för fru Enbom. Han
blef då allt mer och mer varm, allt mer och mer stammande,
allt mer och mer nästan beundransvärd. Den, som icke
kände, att denna ytterliga och i så uteslutande grad
intresserade liflighet gällde rättvisa åt en frånskild hustru, skulle
aldrig annat kunnat tro, än att det var fråga om en älskarinna,
från hvars sida vår ännu ungdomliga riddare sålunda sökte
göra sig förtjänt af ett silkesskärp, nerkastadt från balkongen.

Det var, som ofvan sagdt, någonting chevalereskt och
nästan rörande i allt detta, och det var därför äfven ädelt
handladt af tidningens chef, att han åtminstone någon gång
lät Lindeberg också få ett ord i bladet till sin idols behöriga
inrökande. Sammalunda fann hela redaktionen sig föranlåten
att låta kaptenen ha fullkomligt rätt däri, att Jenny hade
”otäckt stora fötter” och att hon klädde sig illa. Detta
hjälpte väl icke mycket, men det var dock en koncession.

Förutom denna passion för f. d. fru Lindebergs f. d.
röst, ägde Lindeberg, som tillräckligt kändt är, en annan,
icke mindre ungdomlig, oemotståndlig, vulkanisk, för ett
eteriskt väsen, en luftig idé, glimmande i regnbågens alla
färger, tjusande som en hel symfoni af de skäraste toner i
trollflöjtens och harmonikans och den turkiska musikens
grannaste genre — en egen teater.

Det var för denna glada luftbild, han hade råkat in i
den högmålsprocess, som satte hans hufvud på spel. För
denna lefde han, fäktade han med händer och fötter genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free