Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årtionden, för denna var han tankspridd, när han skulle
skrifva politik för Aftonbladet, och kunde icke sofva om
nätterna. Om denna talade han bittida och sent, för denna
vandrade han gärna tre mil för att värfva en anhängare, i
denna gick han till slut upp hel och hållen, icke annorlunda
än en musiker ”går upp” i sin violoncell och en
matematiker i sin differentialkalkyl, som salig grefve Bark i sitt
hvit-betssocker och salig Juringius i sina trampbåtar. Man kan
offra sin entusiasm åt en järnväg under Kanalen mellan
Frankrike och England, åt negeremancipationen, åt en
parlamentsreform och åt ett nytt slags läderlackering med
samma själens hela fullhet, samma djupa öfvertygelse och
samma oegennyttiga naivitet; föremålet afgör icke värdet af
denna entusiasm i och för sig, och jag är långt ifrån att
underkänna detta dess värde hos Lindeberg. En ”teater till”
i Stockholm, för att ”rädda den dramatiska konsten” och
”skapa åt Sverige en inhemsk dramatisk litteratur”, detta var
nu en gång för alla Lindebergs lefnadsuppgift, det var icke
den minst ärofulla för en enskild man, och han löste den
äfven, ”per varios casus”, åtminstone på sätt och vis så långt
han kunde.
Att han icke ägde medlen till att utföra sin sak
fullkomligt, att han framför allt därvid helt enkelt — ruinerade
sig, detta bevisar icke, att ej tanken kunde vara riktig och
god. Jag tror tvärt om, att den var det, och det har efteråt
visat sig, att den, äfven från ”entreprisens” prosaiska sida
betraktad, kunnat följas af framgång. Man hade tillräckligt
förutsett, att Lindeberg skulle blifva martyr för sin sak,
de flesta beklagade honom därför ej heller — det är
världens vana —, när det ändtligen lyckades honom att bli det,
och bli det grundligt. Jag beklagade honom för min del alltid
af allt mitt hjärta, likasom man måste innerligt beklaga hvarje
begåfvad, frisk, djärf och eldig fiolspelare, som på konserten
— systematiskt misslyckas i vänstra handen, därför att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
