Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Hotel Ture, på något af den tidens fashionabla
utvärds-hus), samlade subskribenterna, bestämde matsedeln och
vinerna, agerade värd på stället och i valda ordalag utbragte
skålen för dagens hjälte eller dagen själf. De anledningar,
Lindeberg grep till dessa små tillställningar, voro
understundom lustiga nog, man skulle nästan varit färdig kalla dem
litet långsökta, men välmeningen låg alltid på botten däraf,
och mannen förstod att utföra saken själf till allas belåtenhet.
Den rike ungkarlen och rikskurtisören Cronius (af någon
föreslagen att adlas med namnet Ljuscrona) var också, och
samtidigt härmed, en berömd ”faiseur de diners", men hans
tillställningar hade vida mera anspråk, och icke sällan något
affekteradt; Lindebergs, i mindre skala, voro långt mera
angenäma och ”fidéla". Jag behöfver icke tillägga, att
politiken ingalunda var utestängd från dessa slutna gillen, att
där tvärt om mellan brännvinsbordet och desserten gjordes
kål på diverse högtstående obehagligheter och expedierades
mången med "vederbörande” oplockad gås, men detta var
dock icke hufvudsaken, och man gick ej heller, det jag vet,
någonsin så långt som att konstituera sig till
revolutionskom-mitté. Däremot kryddade vanligen Gustaf Hierta dessa
Lindebergska juntor med sitt spirituella skämt, och J. P.
Theorell har vid dem berättat flera af sina oskattbaraste
anekdoter med en talang för det högre "kåseriet”, hvilken
snart skall vara en utdöd konst.
Detta var kapten Lindeberg. Vi hafva en annan ganska
originell figur, framträdande med på visst sätt storartade
dimensioner i den tid, hvarom här är fråga, Argus-Johanson.
”Argus", tidningen, var den tredje, som inför Aftonbladets
ständigt växande lycka tvangs att lämna skådeplatsen; den
gick med krassligt lif till 1835, men längre förmådde den
icke. Den hade då i de sista åren varit en ständig skottafla
för Aftonbladets kvicka skämt, och den hade icke humör nog
för att i längden uthärda det. Aftonbladet hade en dag yttrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
