Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des därpå, icke förmådde något mot Aftonbladet,
öfverläm-nade de mannen utan misskund på egen hand åt ett
ruinerande företag. Crusenstolpe försökte väl af ”point
d’hon-neur” att en tid hålla tidningen uppe, men nödgades dock
snart öfverge alltsammans. Aftonbladet hade anagrammatiskt
förändrat ”Fäderneslandets” namn till ”Fanderseländet”,
det var nästan nog för att döma tidningen till döden.
Crusenstolpe, den kastilianskt mörklagde mannen med
det lifliga hufvudet och det sjudande blodet, blef förbittrad,
hämndlysten, då han sålunda såg sig likt en utkramad orange
bortkastad af dem, åt hvilka han sålt sin penna och för
hvilkas skull han uppoffrat hela sin medborgerliga existens,
och han satte sig ned att skrifva sina ”Skildringar ur det inre
af dagens historia”. Härpå är icke egentligen så mycket att
undra. Den ena dagen, eller så länge konungen ännu
hoppades genom Fäderneslandet kunna inbilla allmänheten,
att Aftonbladet själf där hemma inom sin redaktion
fabricerade dessa polackernas många segrar och dessa ryssarnas
många nederlag, så länge hade Crusenstolpe varit konungens
högra hand, han hade fått sitta om aftnarna i majestätets
sängkammare och hämta visdom ur den allerhögsta källan,
han hade njutit den nåden att få omarbeta och korrigera
diverse små politiska artiklar, som kungen själf täcktes
författa för Fäderneslandet, med ett ord sagdt, han hade
varit fullkomligt barn i huset; den andra dagen, eller så fort
Karl Johan insåg, att Aftonbladet verkligen lyckades med
stora tag underminera Fäderneslandets kredit — jag menar
tidningen med detta namn —, var Crusenstolpe öfvergifven,
utstött, och fann sig nu i det föga afundsvärda läget att vara
illa sedd på både det ena och andra hållet. Brahe stängde
för honom konungens dörr, oppositionen, till hvars led han
en gång hört, ville icke återupptaga honom. Han hade ingen
annan tröst att gripa till än hämnden. Och han hämnades.
"Han har förstört min historia!” yttrade Bernadotte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
