Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan jungfrun och hennes fästman åtskilliga år gått
och sett på hvarandra, beramas det att man skall gifta sig.
Älskaren har ifrån betjänt blifvit förvandlad till extra
vaktmästare, och han har vid noga besinnande funnit, att det
icke är godt att vara allena, jungfrun blir nu en välbeställd
madam, som sysselsätter sig med att tvätta och stryka för
herrar, medan mannen är ute och borstar stöflar. Vill
lyckan väl, upphöjes hon efter någon tid till värdighet af fru
och utbyter schaletten mot en hatt. Mannen lyckas möjligen
genom sina intima förbindelser med folk af inflytande
förskaffa sin kära hälft rättigheten att hålla ”näring”, och man
återfinner jungfru Lovisa såsom fru på ”Treväppiingen”.
promenerande då och då en aktningsvärd korpulens i skenet
af det nyaste Tivolis kulörta lyktor eller under den gamla
Humlegårdens patriarkaliska löfhvalf.
En alldeles särskild art af Stockholmspigor bilda
värds-husflickorna, och det är billigt, att de gömmas, som det bästa,
till slutet. Som man vet, är Sverige bland civiliserade länder
snart sagdt det enda, där man ännu på offentliga ställen
serveras af det täcka könet — ett bruk, som förskrifver sig
ända från den gråa hednatidens Valhall, där guldlockiga
val-kyrjor kredensade mjödhornen och trancherade det ryktbara
Särimnersfläsket —, och Stockholm, som på de sista tiderna
verkligen gjort så stora framsteg i hvad som rörer allmän
”fashion” och "komfort”, har hittills omöjligen kunnat
bekväma sig till att med så mycket annat, som dagligdags lånas
från utlandet, äfven tillägna sig dess värdshusgargoner;
åtminstone har det endast stannat vid några föga betydande
försök. Man har velat tro, att denna envishet vid det gamla
uti ifrågavarande särskilda punkt ägde någon djupare grund
i själfva samhällsorganismen. Jag öfverlämnar denna frågas
redande åt våra stora tänkare och våra lärda statsmän, för
min del har jag endast att sysselsätta mig med själfva
faktum, som är att värdshusflickor icke endast alltjämt existera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
