Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vår kära hufvudstad, utan därtill med utgöra en tämligen
egen klass af fruntimmersvarelser, en typ för sig, som i
många fall erbjuder ganska intressanta sidor för betraktaren.
En värdshusflicka är ett litet städadt och välkammadt,
nystärkt och bespetsadt väsen från sexton, aderton års ålder
till inemot trettiotalet, oftast med en småtäck fysionomi, alltid
med mycken vighet i tungan och raskhet i vändningarna.
Då jag säger, att de stockholmska värdshusflickorna utmärka
sig genom en städad och putsad, ja, jag skulle gärna kunna
ha sagt elegant toalett, yttrar jag intet annat än hvad till
och med de ärbaraste, allvarsammaste och respektablaste
fruntimmer — fruntimmer hvilkas opartiskhet icke kan
sättas i tvifvelsmål — måste, om än mot sin vilja, tillerkänna
dem. Jag hade en gång en gammal tant, som bodde midt
emot ett af stadens större värdshus; så ofta hon såg några
af uppasserskorna springa öfver gatan, fnös hon åt dem
innanför rutan och apostroferade dem därvid för sig själf med
tillmälen af det största förakt, men hon tillade alltid efteråt
i en mera raljant ton: ”Man kan ändå icke neka, att de förstå
kläda sig med smak de . . . gemena styckena!” Det är just
detta: det är koketteri, men det är smak på samma gång;
dessa två saker förenas verkligen icke öfverallt.
En stockholmsk värdshusflicka lyder alltid något
särdeles välklingande namn; hon kan omöjligen heta Brita eller
Stina, knappast nog numera Lotta eller Johanna. Hon heter
Ida, Viktorin, Emili, Rosali, Laura, Fanny, Tekla, jag
tror nästan Esmeralda och Indiana. Det är icke precis
sagdt, att man är döpt till dessa grannlåter, men det går an
att adoptera dem på fri hand. Herrar Hiertas och Bonniers
romanbiblioteker ha på de sista tjugu, trettio åren gifvit en
alldeles omisskännlig riktning i detta afseende åt den klass
damer, hvarom här är fråga. Det var en tid, då den
hederliga Kotzebue aldrig var ur handen på en värdshusflicka,
så fort hon hade en liten ledig stund mellan frukost och mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
