Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens blickar; vid porten improviserar man en liten parterr
af doftande praktväxter i japanska lackerade lådor, och en
ramp af prydliga bronslampor anordnas längs öfver posterna,
för att om kvällen låta en genom mattslipade glaskupor
mildrad gas gjuta öfver det hela en förtrollande dager.
Parisarens stora konst är att i grund besitta alla
hemligheterna af hvad man kallar ”étalage”, det vill säga: att
kunna föra till torgs, kunna utbreda sig så, att det ser något
ut för världen. Jag var i Hamburg. Man hade för någon
affär gifvit mig adress på en sidenhandlare; det var en trång,
smutsig gata och en liten butik, utan det ringaste utseende,
snarlik en af våra smärre bodar vid Västerlånggatan i
Stockholm. Endast några urblekta västtyger hängde i fönstret.
”Klen patron!” tänkte jag för mig själf. Mannen var icke
nere i boden, utan ett par trappor upp på sitt kontor. En
spiraltrappa ledde mig från butiken upp till entresolvåningen;
jag vandrade genom fem, sex rum, från golf till tak
full-packade med silkesvaror af alla möjliga färger, former och
beredningar, från de subtila florsbanden till storrosiga
möbelsiden och tunga sammeten; jag måse stiga upp för en annan
spiraltrappa ännu en våning högre upp: samma omätliga
rikedom i en lång rad af rum! Jag stod alldeles förbluffad;
det låg där omkring mig ett lager af kanske en miljons värde,
och om jag behöft en lumpen halsduk för fem, sex riksdaler,
skulle jag dock nyss på gatan utanför boden tvekat att stiga in,
i misströstan om att där finna en sådan skatt! . . . I Paris har
man vida mera sällan dylika spiraltrappor, som leda upp till
proppade magasiner, men hvad man har, vet man så mycket
bättre att visa. Ofta nog kan ni utifrån gatan ganska väl se
allt hvad som står till buds i boden; går ni in, finner ni
vägghyllorna skäligen knappt begagnade, hela lagret är, på
sina sinnrika inrättningar och i en vid halfcirkel, upphängdt,
uppstapladt, utbredt i fönstren. ”Ytlighet!” säger ni, ”ingen
soliditet!” Nåväl, ytlighet! Men äger icke vår parisare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
