- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
254

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ömsom hvit och röd kalikå. Men en rival några hus därifrån
har fulländat idéen i en verkligen jättestor skala: han har
fästat sitt kalikåstycke ända högst uppe på ett par skorstenar
och låter det så falla i en feston öfver hela huset ända
ner till gatan. Ni tror mig kanske icke, men det är
bok-stafligen sant.

En anmärkning, och af ganska väsentlig vikt! Jag har
här alltigenom, såsom billigt synes vara, talat om Paris vid
dagen. Paris vid eldsljus är någonting helt annat: allt det
fula, ruskiga och gråa försvinner då, allt det briljanta tar sig
dubbelt briljant ut. Det verkligen storartade slöseri af
ekläre-ring, som kaféerna, butikerna, basarerna, teatrarna breda
omkring sig, denna ”bengaliska” upplysning af tusentals
gaslågor, som staden åtminstone i de mera lifliga och besökta
delarna hvarje kväll förnyar, verkar en alldeles magisk
förändring: Paris är inom ett ögonblick förvandladt till ett enda
oöfverskådligt feeri, till en labyrint af idel trollslott, en
skapelse, bländande som en af juveler och pärlor öfversållad
sultaninna. Ni har förmodligen själf någon gång gjort den
anmärkningen, hur en teaterdansös tar sig olika ut, sedd ute
i staden på förmiddagen och sedd om aftonen på scenen.
Denna galanta dam, som vid dagsljuset med så tvetydig
framgång försökte sminka öfver sina skröpligeter, hur tvekar
man icke nästan att igenkänna henne i den genom
ungdomens blomma, genom tusen vällustiga behag hänförande
sylfiden, som dansar där framför er i silfverskir och med
skrattande kastanjetter? Det är icke annorlunda med Paris.
Den franska hufvudstaden är en sådan teaterdam. Men jag
kommer här in på en alldeles ny sida af ämnet, och den
skulle behöfva sin egen historia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free