- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
258

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föreställa sig, huru mycket fattigdomen, hvars tillgångar ofta
äro endast drömmar, samlat ihop på en eller två terminer.
Som ur ett ymnighetshorn på medaljer — ur hvilket kronor,
svärd, riks- och vanliga äpplen, rosor och päron, böcker,
barnleksaker och änglar falla i en förvirrad blandning
-så flödar ordet från läpparna på en fattig student, som en
gång om året eller så omkring kommer i sällskap och skall
lära sig att lefva som och bland folk.

Så mycket mindes jag, att jag just lagt an på att behaga
mamsell Mellén, guvernanten, och som jag ej hade någon
skala att mäta mina artigheter med, så kunde det ganska lätt
ha händt att jag framställt sakerna så. som att jag velat fria
och af en roman, som jag läst, visste jag att det icke fanns
i hela världen någon varelse, som så lätt klibbade vid, som
en guvernant. Således kunde det nu hända, att mamsellen,
för att taga fasta på min arma person, omtalat och utlagt
saken för professorn, som åter, för att skydda sin guvernant
för prat bland stadens fruar och flickor och sitt huses ära.
kanske funnit bäst att lägga vantarna på gunstig herrn och
låta mamsell Mellén taga första inteckningen i min förut
ograverade person. Dessa voro mina funderingar, som på
intet sätt voro glädjande, ty först och främst så ville jag vara
en fri man, för det andra var mamsellen äldre än jag och
långt ifrån vacker — hvartill kom att hon var lika fattig som
jag —; men för det tredje skulle jag bli magister, och
professor Ekeberg skulle med tiden bli min svåraste examinator,
och sträng var han alldeles tillräckligt förut, att man just icke
behöfde framställa sig som hvarken pratmakare eller
för-störare af en flickas frid för att bli differerad — hvartill
kom att professorn var en ”kinkblåsa”, ”lunegod” (för att
ej nyttja ett utländskt ord: journalier) och att han iblan 1
sqm man sade, differerade en stackars passabel människa
blott därför, att han själf hade tandvärk eller att hårturen
blifvit illa bränd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free