Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Äro vi snart framme?” frågade jag allt emellanåt min
skjutsbonde, som, klädd i vadmalsrock och räfskinnsmössa,
satt bredvid mig.
”Å, än är det ett stycke.”
"Jaså. — Nå, hur långt är det nu?”
”Å, det är bara ett par gårdar och en äng, och så se vi
Träskälla.”
Så fortforo vi, Gud vet huru länge, men det där lilla
stycket ville ej taga slut, och detta oaktadt jag redan länge
frusit om fotterna. Om någon människa tycker att tiden går
långsamt, så är det en resande, som fryser om fotterna eller
har snöslask med motvind.
Någonting ditåt var det den 12 januari.
Ändtligen skymtade vi några tegeltak öfver och genom en
hop aflöfvade träd, och skjutsbonden berättade, att det var
Träskälla.
”Hm, skall herrn dit?”
"Ja.”
"Känner han herrskapet?”
”Nej.”
”Skall han bli där länge?”
”Ja, minst ett år.”
”Jaså — hm.”
Det där lät mig misstänkt. — ”Hvarför frågar du så
noga?”
”Å, för ingenting, men annars så kallas lagmannen för
kungen.”
”Jaså, hvarför det?”
”Jo, si han är så omänskligt rik och mäktiger.”
”Och hans fru?”
”Frun? Jo visst har han väl en fru, det förstås, men
hon synes aldrig till, hon hm.”
”Nå!”
26 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
