- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
267

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”En främmande,” sade jag. (Det är rasande svårt att,
inpackad i en snöig kapprock och nära förf rusen, presentera
sig med värdighet.)

”Jaså, välkommen!” yttrade den unge mannen. Men den
andre, en präst, nalkades honom och hviskade något.

”Ah, pastorn drömmer ej om annat,” yttrade den unge.

- "HÖr på, min herre, säg rent ut,” fortfor den unge, ”är
herrn, som pastorn påstår, en stråtröfvare, så var så god och
säg till.”

"Bevars jag?” sade pastorn med förlägen min.

Jag kunde ej underlåta att skratta, synnerligast som
kappan var upphängd och jag stod där tämligen hygglig.
"Stråtröfvare — nej — jag skall bli informator här i huset."

”Nå för f-n — högst roligt —- kom in, magister! Se så,
pastorn tar kappan, och så marsch.”

Man kan ej neka att mottagandet var något kuriöst. Vi
inträdde emellertid i ett väl upplyst rum — en liten sal,
prydd med ett fortepiano, på hvilket noter lågo, och en hel
hop blomkrukor framför fönstret. Nu började
presentationen.

”Jag är,” yttrade den unge, "löjtnant Torsson —
magisterns ödmjuke tjänare — och detta,” pekande på prästen,
”är pastor Fikonlöf, vår själasörjare och disponent öfver ett
åndeligt Dylta med eld och svafvel, som aldrig hinner att
brinna opp.”

”Herr löjtnanten behagar alltid raljera,” yttrade pastorn,
skakande på hufvudet, ”det är icke mitt sätt att sålunda
tala . . . Välkommen, herr magister, måtte Herren välsigna
er ingång i denna kristliga boning!”

”Se så, sitt nu ner tills morbror kommer — jag skall
säga till honom,” yttrade löjtnanten. ”Pastorn kan
emellertid hugsvala vår nye magister med litet andligt manna.”

Således var jag ensam med herr Fikonlöf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free