- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
269

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kade på gossen, som rest sig och stod framför mig.
Någonting spädare, vekare hade jag aldrig sett. Hos denne gosse
tycktes anden vara allt, den skimrade genom kindens rosor,
den brann i hans djupblå ögon, den tycktes leka med de ljusa,
mjuka lockarna, som böljade kring halsen. "Det är vårt
enda återstående barn af sex”, sade lagmannen och lade sin
hand på gossens hufvud, i det han med andra handen pekade
på fem barnporträtt på väggen. ”Där äro de andra fem i
olja — de själfva slumra i frid.”

Jag blef rörd. Det låg någonting så outsägligt vemodigt
i denna hänvisning — där låg en aning och en bön tillika i
faderns blick, då han visade de öfriga porträtten.

”Jag hoppas,” sade jag, ”att lille Felix och jag skola
trifvas väl tillsammans. God afton, Felix, se på mig jag
är den där magistern.”

Gossen smålog och räckte ut handen. — ”Välkommen,”
sade han, ”jag skall nog läsa.”

”Ja, det tror jag nog,” sade fadern. ”Gå du nu ut,
Felix, och sök opp Emilie och bed henne spela för oss en
stund, det är ännu en stund till kvällsvard.”

Så snart gossen gått, återtog fadern: ”Ni har sett gossen,
min bäste magister. Ni behöfver ej tvinga honom att läsa
här är ej så mycket fråga därom, som att låta honom läsa litet.
Ni förstår mig icke?”

”Nej, verkligen.”

”Jo, ser ni, jag har arbetat mig fram ur intet jag

har varit fattigare än ni — jag måste, om jag ville eller ej,
afsluta en viss lärobana inom en viss tid. Detta har gjort,
att min bildning är ringa och detta lilla ensidigt. Jag inser
det bäst. då min gosse frågar mig om mycket och jag
öfver-allt finner luckor, så att jag måste hänvisa honom till böcker.
Så får det ej vara. Han är svag, han är på flykt ifrån oss,
han liksom syskonen. Han är lärgirig han skulle förtvina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free