- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
275

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pickade outhärdligt hårdt och hastigt, med en sväfvande
mäs-singsfågel spökande innanför en glasruta, fullbordade
prydnaderna. Därtill kom nu gumman själf, i sin stora hvita
nattmössa och sina magra armar framstickande ur en vidlyftig
svepning af kambrik.

Emilie var naturligtvis mycket välkommen. Men
gumman, välmenande in i det sista, började snart tala om
giftermål och att hon (gumman) utsett en passande make. Detta
var ingen mer eller mindre än en gammal gråhårig baron
Stjerneskatt, hederlig man för öfrigt, men försedd med två
kullar barn, ty det var nu i tredje äktenskapet han skulle
inträda. Sant var väl, att baron lika litet anat gummans
välvilliga tänkesätt som lilla Emilie Gyllenarm (nämligen tant,
som hette så förut). Men detta hindrade alldeles intet,
emedan gumman omöjligen kunde tänka sig annat än att förslaget
å ömse sidor skulle mottagas med förtjusning; ty baronen
kunde ej önska sig vid fyllda femtiofyra år något bättre än
en ung, vacker och väluppfostrad flicka — och Emilie kunde
ej gärna önska något bättre än en allmänt aktad och stadgad
man med förmögenhet och ett ganska trefligt och
välför-sedt hem.

Förslaget gjordes första kvällen, under det att Emilie,
bredvid tant Lausans säng, ur en stor blåmålad kinesisk kopp
drack någonting, som på Sunnanhäll kallades te.

Tant trodde först, att gumman på sitt sjukläger roade
sig med att raljera, så befängdt föreföll henne förslaget;
men dag efter dag fortfor samma visa. Gumman blef sämre
och sämre; ty hon botade sig själf med en sorts lifspanacé,
som kunde lägga hvem som helst i grafven. Hon märkte
det själf, men tycktes ha mod nog att se döden i anletet.
Däremot fördubblade sig hennes ifver att öfvertala Emilie

men omöjligt. Slutligen måste min stackars tant fram
med sanningen.

’Vill du ha den usla människan?’ sade gumman, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free