Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belials man, som icke kunde begripa att det var en sann
syndaånger.”
”Således omöjligt att bli af med hans hjälp?”
”Alldeles omöjligt. Här är han oupphörligt, och far han
bort, skickar tant express efter honom. Han regerar hela
huset, ty morbror fruktar att göra sin Emilie emot. Magistern
kan ej föreställa sig huru mycket han älskar henne och hon
honom. Men detta är nu en synd: hon vågar ej älska
honom, ty, säger herr Fikonlöf, det är en jordisk lusta. Men
si, det han tror, det blir dock aldrig af i tiden — han må
lipa så mycket han vill.”
”Hvad?”
”Å jo — såg ni inte hur hans små ögon liksom en
basilisk betraktade Emilie?”
”Den vackra fröken?”
”Ja, hon har en tiotusen riksdaler — mycket för en
framtida komminister eller prost i tredje klassen; ty han har,
säger man, mycket skrala jordiska betyg, han tillhör icke
det förbannade släktet, som har världslig lärdom, han — h°n
är andeligen upplyst och kan ej sy i en knapp i rocken eller
säga mig, om Sten Sture den ä’dre styrde Sverige före eller
efter Sten Sture den yngre.”
”Nå,” sade jag småleende, ”då inser jag att löjtnanten
har dubbelt skäl.”
Min löjtnant hade kunnat sitta, under det han omtalade
herr Fikonlöfs makt öfver tant EmiHe; men när fröken
Emilie nämndes, steg han opp och gick med starka steg fram
och åter på golfvet.
”Ja, så är det. Och om prästen försöker att genom tant
tvinga sig till flickan, så pryglar jag honom sönder och
samman — ja fastän det är skamligt som att slå en käring
det är knappt något att ta i — han är nära blott och bart
en ande.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
