Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag för min del tyckte att man gjorde alltför mycket bråk,
för att en barnunge kom hem igen från skogen. Hade hon
gått rätt fram, så hade hon antingen kommit till Träskälla
eller också till Krångemåla eller utåt Sventorpsvägen eller åt
Sunnanhäll till — det var det simplaste i världen.
Sedan kom ordningen till mig. Man började med att
gifva mig en sorts brun soppa med smått, smått bagarbröd
till — det var kaffe. Sedan kvarhöll man mig och bad mig
vänta, till dess baron skulle komma igen, ty han var gången
nedåt ån och hade sändt betjänter och folk åt alla håll för
att få reda på Millis lik — nu satt hon där lefvande. Man hade
skickat efter honom.
Snart kom han — ny glädje. Flickan hade på kvällen
smugit ut och försvunnit. Ingen kom att tänka på möjligheten
att hon gått till skogen, som låg tämligen aflägse; men alla
antogo för säkert att hon fallit i ån.
Jag för min del tyckte dock ganska litet om dröjsmålet.
Om nu bjällfåran begifvit sig ner i gungflyet — och otäck
var han att springa vild — så kunde det gå vackert hos Ola
Persson i kväll. Inga slantar sågos till, och visst hade jag
hellre velat ha en ärlig smörgås än den där bruna soppan och
småbrödet. Dröjsmålet blef dock långvarigt. Ändtligen kommo
mina föräldrar — jag trodde för att taga reda på mig och
underrätta mig om något ofall med bjällfåran — men intet af delarna.
Baronen lofvade att draga försorg om mig. Med ett ord : om
eftermiddagen satt jag baklänges i en stor vagn; min mor grät
och jag såg också rörd ut, men jag gaf min mor uppdrag att
för all del se till bjällfåran. En framtid öppnade sig för mig,
men det märkte jag knappt, så bundna voro mina idéer vid
min befattning som vallgosse. — Historien är snart afslutad,”
fortfor lagmannen. ”Jag röjde anlag. Man lät mig läsa
tillsammans med Adam, ende gossen, lika gammal som jag. Jag
blef allt mera kär för mina välgörare, de goda, älskliga baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
