Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hoppas. Men sedan — kan min hustru vara utan hans
tröst? Ni skall i eftermiddag gå upp till min hustru, hon är
förberedd på er ankomst.”
Jag hade mina egna tankar om frun. henne i all ära. Men
huru öfverraskad blef jag ej, då jag fann ett fruntimmer,
visserligen blekt och af ett sjukligt utseende, men det oaktadt
verkligen skönt. Ett par så milda, svärmiskt sköna ögon
hade jag ännu ej sett. Hon tycktes vara en varelse från en
bättre värld. Det var omöjligt att ej älska henne — oaktadt
hon plågade oss alla. Hon förrådde ett varmt hjärta — hon
till och med smålog. Men pastor Fikonlöf inträdde och hennes
gryende glädje släcktes i ett nu.
Hon såg ner dyster framför sig, liksom om hon syndat
genom att tala vid oss.
Hvilket välde ägde ej denne man. som talade i Guds
namn till en sörjande moder och som med obarmhärtig hand
ref opp, om något sår ville läkas i själen!
När april kom, anlände pastor Fikonlöf till Träskälla
för att taga afsked. Genom ”Guds nåd” hade han fått
Talle-berga patronella pastorat af tredje klassen och skulle
inflytta den 1 maj. Nu talade han vid lagmannen angående
sina afsikter på Emilie, men fick ett tvärt nej. Han talade
vid hennes nåd och fick tröst, men ej mera. Det tycktes
nästan, som äfven hon kände sig lättare om hjärtat, när han
skulle flytta. Således blef visiten icke lång. Löjtnanten var
borta — ty han vistades där endast under högtiderna och
således behöfdes inga äfventyr.
Pastorn reste, sedan han underrättat hennes nåd om att
han sörjde öfver att lämna en så öm själ som hennes i ett
sådant hus.
Fram i maj reste Felix och jag. Hennes nåd var
beundransvärd, då hon omfamnade sin siste. Hon grät ej,
utan sade blott: ”Huru det går, Felix, så råkas vi.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
