Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej andra lida. Jag har lärt, att Gud icke är en vredens Gud,
som glädes åt a tt straffa, utan som lefver och verkar som Gud
blott i kärlek — straffa oss tvingas vi att själfva göra —
med ett ord, jag har lärt mycket, jag har lärt mig att ej tro
på skrock, ej låta min inbiilningsgåfva spela öfver. Och
hvem är det, som hulpit oss aila? Hvem är den vännen,
som i dag återskänker oss en rask gosse i stället för en
drif-husplanta?” Hennes ögon tårades. ”Jo ni, magister, ni
hederliga människa, som har hjärtat på tungan — ni och
ingen annan. Tack, magister — tack, evig tack!!”
Jag hade verkligen icke haft hopp om en så glad dag på
Träskälla.
jag förblef där hela sommaren öfver. Om jag någonsin
skulle bygga mig ett hem, så skulle det vara sådant som detta
- ett stilla hem, fullt af lif och verksamhet. Och öfver allt
detta kastade en sann, iefvande tro, en innerlig och fast
förtröstan sin milda dager. Jag såg en husmoder, som lefde
i och för sitt kall, tjänande Gud i det att hon vårdade de sina,
lika långt aflägsnad från en ängslig fruktan som från
egenkärlekens stolthet. Hon visste, att hvad hon var och hvad
hon kunde vara, var hon endast genom honom, från hvilken
all god gåfva kommer, kraften hos de svaga och förtröstan hos
dem som hoppas.
Hon hade under dessa bägge senare åren, sedan hon
frigjort sig från allt tvifvel om Guds godhet, allt ängsligt
stormande på himlens portar, lärt sig att själfva
hvardags-lifvet både kan och bör vara en gudstjänst och att det föga
tröstar hjärtat att i en overksam Iefnad förnöta sin tid med
böner — hon hade med ett ord lärt sig att bedja och arbeta.
Hvarje afton samlades husfolket, de gamla och de unga, i
stora salen, där hvar och en i sin ordning läste bönerna och
alla gemensamt uppstämde en psalm. Då lagmanskans
ordning var, kunde jag, under det hon läste, icke låta bli att
betrakta denna kvinna, som genomgått så svåra pröfningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
