- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
292

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN ANDRA KONDITION.

Jag var, då jag återkom till akademien, på sätt och vis en
förmögen man. Jag hade en liten besparing och dessutom
ganska vackra presenter af silfver och annat. Lyckligare
kunde man ej vara. Det dröjde dock ej länge, förrän jag
stod på samma punkt som förut.

Min mor — den enda jag ägde och som ägde mig —
bodde på en afbruten lapp ifrån stomhemmanet; ty min
far var komminister. Det blef fråga om att detta ej var lagligt,
och den nye innehafvaren af bostället ville ha en rund summa
för att låta gumman bo kvar. Följden blef ett jämmerbref på
fyra tätskrifna sidor från min mor, som i sin fattigdom trodde,
att hennes son, kandidaten, hade allt hvad han ville äga, Jag
kom i en svår strid: skickade jag penningar, så gick hela
mitt kapital och några år af mitt lif bort, gaf jag intet, så
hade min mor ej tak öfver hufvudet. Sade jag ja, så var det
dumt, sade jag nej, så var det dåligt. När man har dessa tu
ting att välja på, är det alltid det klokaste att bära sig dumt
åt, ty att bära sig dåligt åt är verkligen det oklokaste man
kan göra. Jag gjorde några undersökningar, för att ej rusa
åstad i ogjordt väder, och vidare några förbehåll, för att
betrygga min mor för framtiden, och skickade min skatt.
Jag tyckte att jag blef lättare till sinnet, när brefvet väl var
på posten, och utan att se hvarken till höger eller vänster
gick jag till professor Ekeberg, knackade på och steg in. Den
sträfve mannen låg på golfvet och kröp för att hjälpa sin
minsta gosse att rulla en trissa.

"Välkommen, kandidat Alexej," sade han, "genera sig
inte, sitt ner!" Professorn steg opp. satte sin gosse på en
stol och sade:

"Nå, hvad står på? Kandidaten ser just inte glad ut."

"Sanningen att säga — jag behöfver åter en kondition."

"Se så ja – å ja, man lär sig att känna människan på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free