Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mat — mat, som kan ställas på kungens bord. Nu har ni
som vanligt — förlåt uppriktigheten — ställt väl till för min
arma Lina. Det är hon och icke ni, som får skammen. Har
ni porslin nog, har ni silfverpjäser — har ni knifvar med
silfverskaft? Har ni annat än en nop servetter, som äro
brutna i vecken? Har ni ens en smörask af marmor eller
porfyr? — Nej, platt intet!”
”Men, mamma lilla!”
”Har ni silfverstakar, eller viil ni sätta en kontorsstake på
bordet? Har ni stearinljus, har ni en snygg ljussax — en
ljussaxbricka mer än den mitt arma barn sydde i stramalj åt er
i fjol julas, men där glaset är sprucket? Hvem skall passa
upp? Har ni här på bondlandet en enda vaktmästare?
Min Gud! i Stockholm behöfver man blott stampa med foten,
så har man så många vaktmästare man vill, med frackar
och i strumpor och skor, om det så skall vara.”
Rådinnan hade kommit i extas. Brukspatronen däremot
stod där, som om åskan slagit ner.
”Men, ma-mamma, hm, man kan väl göra saken
enklare; jag tror att grefven nöjer sig med . . .”
”Sådant här är? Gärna för mig, om det icke vore min
stackars dotter, som finge vanäran. Tror ni verkligen, att
ni fått min dotter — kammarrättsrådet och riddaren
Kle-mentssons dotter, den firade, afgudade Lina — till er maka,
för att genom era hushållsprinciper — er snålhet — ja, det
synes ej passa att så tala i en främmandes närvaro, men
sanningen måste fram — genom er sparsamhet göra min dotter
till ett åtlöje — mig till ett åtlöje; ty hvem är det, som
uppfostrat henne? Hvem är det väl, som burit henne under sitt
hjärta? Hvem är det, som ingifvit henne ’prängsiper’ och
som lärt henne gudsfruktan och sättet att skicka sig bland
folk? Jo jag, min käre måg — jag!” Med dessa ord
skyndade hon ur rummet.
Patron tittade rätt framför sig; slutligen kom hans blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
