Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigare, men blef nu en fast institution, och nu tillkom jämväl
större delen af dess repertoar. De fosterländska marscherna
från denna tid klinga ännu alltjämt, när helst en högtid skall
firas: Wennerbergs Hör oss Svea, O Gud, som styrer
folkens öden, m. fl., Nyboms Stå stark, du ljusets
riddar-vakt, G. Nyblæus’ Jag vet ett land och Ur Ossians
dunkla sagovärld o. s. v. Generationer af studenter hafva
eldats af Wennerbergs, Josephsons och Lindblads toner, och
dessas kraft är väl ännu inte tömd — med ordens må det
nu vara förbi.
Detta ideella studentlif fick en väsentligen estetisk
prägel; det blef som oftast en fest från början till slutet, och
det inte i bästa mening. I Danmark uppfanns en ny term:
att ”soide”, hvilket C. Ploug en gång definierade som ”en
fri konst att utan några hänsyn njuta af lifvets goda gåfvor”.
Typen för tidens student i denna mening blef Johan Nybom,
och man har t. o. m. kallat 1840-talet för Uppsalas
nybomska period. Så länge det gick, lefde han högt på sina
vers och sin älskvärdhet; hans uppsalatid var en oafbruten
festperiod, med mellanskof af ruelse, då han upprättade sig
genom religiösa stämningar, goda föresatser och för hans
själfkänsla stärkande betraktelser öfver vådan att ha en
passionerad, byronskt demonisk natur. I själfva verket var
han en naiv och lättrörd, ytlig och beskedlig varelse, med
ett besvärligt ölsinne. Diktningen gjorde Nybom ej mycket
hufvudbry; han var färdig med ens, med största lätthet
lärde han sig att behärska den gängse poetiska formen.
Praktfull retorik och melodios vers stodo honom städse till
buds, då han fick något ämne att besjunga. De äldre gladdes
åt hans ”idealitet”, hans naiva religiositet, de yngre hörde
med förtjusning hans skandinaviska eller fosterländska
stridsrop, och måhända jämväl hans erotiska fantasier, och sålunda
fann han många beundrare. Nybom var korteligen en
skald sådan tiden ville hafva honom, och då han vid något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
