Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre år drog landet rundt med ”deklamatoriska soaréer”,
råkade han öfverallt gamla uppsalavänner, de där nu i
förskingringen genom den oförbrännelige poeten återfunno en
fläkt af stämningarna från den oförglömliga ungdomstiden
vid Fyris.
Öfver detta lif, i hvilket Nybom helt gick upp, höjde
sig genom intelligens och karaktär Gunnar Wennerberg, och
därför kunde han också skildra det. Som student kom han
med bland ”Juvenalerna”, en krets unga män, som sökte
gifva det förut skäiigen råa nöjeslifvet en mera estetisk
prägel. Till sin karaktär skilde sig denna krets ej så litet
från äldre sällskapliga ordnar; den hade alldeles intet nyttigt,
vare sig praktiskt eller vittert ändamål, och den rörde sig
uti fria former, dem stundens fantasi skapade. För dessa
juvenaler skref Wennerberg en hel del sånger, först trior,
sedan (1847—50) duetterna Gluntarne*. Dessa situa-
tioner hafva sin grund i verkligheten, äro byggda på mycket
reala motiv, men hafva naturligtvis fått sin poetiska dager.
Studentlifvets stora ögonblick blott skymta fram; det är dess
hvardag, som skildras i typiska bilder, ett estetiskt
dag-drifvarlif med romantikens Taugenichts-stämning, med
svärmiska stunder och med komiska inslag. I dessa härskar en
godmodig humor, men liksom hos Wennerbergs stora
förebild, Bellman, bryter vemodet fram, visserligen inte
Fredmans universellt mänskliga ”sorg i rosenrödt”, inte hans
mäktiga dödskänsla, utan blott aningen om att denna sorgfria
tillvaro inte kan räcka länge, att lifvets hotande allvar inte
låter sig gäcka.
Gluntarne blifva sålunda inte bara ett par tidstyper med
kulturhistoriskt intresse, utan ock ett par verkligt poetiska
gestalter. ”Ungdomen är vacker, äfven då den är banal",
har någon sagt. Om studenten inte längre har så hög före-
* Namnet glunt (= pojke) är hämtadt närmast från en uppländsk
bondvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
