Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förra genom sin intima förbindelse med den konservativa
”historiska skolan” mot sig retade allt hvad liberaler hette,
var blott en sida af af fallet.
Deras himmelsblåa mystik fick vika för en ny
rationalistisk strömning; omkring 1840 tog Hegels filosofi väldet
inom den andliga världen äfven hos oss. Hvad man här mest
uppskattade var nog hvarken dess stränga objektivitet eller
dess sträfvan att göra rättvisa åt det faktiskt gifna, utan dess
abstrakta logiska metod. Spekulationens rymder öfvergaf
man inte; alltjämt dyrkade man idéerna och njöt ”begreppets
guldfrukter” (Strandbergs uttryck).
På det litterära området hade fosforismen, nöjd med
de impulser den mottagit från de första romantikerna i
Tyskland, försummat att uppehålla förbindelsen med Europa och
icke brytt sig om att taga någon befattning med den yngre
romantiken. Denna frambragte en rik och skiftande litteratur,
som ofta bar prägeln af en mera romanesk än egentligen
romantisk uppfattning, som ville ha åskådlighet i
framställningen och begynte hämta sina motiv ur den närmaste
verkligheten, och som slutligen icke sträfvade efter klassisk
harmoni, utan ofta föredrog gälla dissonanser.
Lord Byrons upproriska diktning och fascinerande
gestalt blef banbrytande för denna rörelse. Men sedan tog
den franska romantiken hufvudparten af intresset.
Frankrike, där också kampen om de liberala principerna fördes
på det mest glänsande sätt, tog åter den andliga hegemonien,
blef åter idéernas land framför andra. Själfva tyskarne, med
Heine i spetsen, skyndade att lära sig det nyaste parisiska
modet i litteraturen.
Denna vändning från ”tyskeri” till gallicism spåras hos
oss under 1830-talets senare del. Den spåras hos Almquist,
men också hos hans motståndare C. A. Hagberg, som på
en resa omvänder sig till den nya franska smaken, och i
Aftonbladet finner man 1837 Victor Hugo, Balzac och Sue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
