Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrkade han fosterlandet. Som Malmström var Silverstolpe
en beundrare af Runeberg och röjer starkare påverkan af
honom; ibland kan denna bli väl påtaglig, men i det hela
var lärjungen inte ovärdig mästaren.
En den skarpaste motsats till de båda nu nämnda möter
oss uti Gustaf Lorens Sommelius, — i förbigående sagdt den
ende sydsvensken bland dessa poeter. Han tillhörde en
släkt med lärda anor, och han saknade inte litterära och
allmänna intressen, men han behärskades af sitt våldsamma,
efter brutala njutningar och sensationer törstande
lands-knektskynne. Uti flere af sina mest karakteristiska dikter
tecknade han efter eget beläte en rad typer, soldater och
helst kavallerister, som räkna släktskap med Byrons figurer.
(Byronska äro ock Sommelius’ pseudonymer Manfred och
Beppo.) Den napoleonska tiden, då knekten var herre och
for fram som honom lyste, skulle varit hans tid; då hade
verkligheten bjudit honom uppträden af den art, som han
trängtade efter. Nu fick hans hetsade fantasi ge sig aflopp
i dikter, som jaga fram i tempo furioso. På mellanstunder
skymta dock äfven vekare rörelser och en erotik af högre
art än den brutala han vanligen besjöng.
Intresset för Sommelius är mera af psykologisk än
estetisk art; som utpräglad naturalist kan han stundom finna
drag af slående pregnans, men de äro ej alltför talrika, och
i sin konst som i sitt lif saknade han tukt och behärskning.
Hans vers är ofta bedröfligt vårdslös både till rytm och rim.
En mera måttlig realism företräddes af Wilhelm von
Braun. Officer som Sommelius, trifdes han ännu mindre med
yrket, men orsaken var inte, som för den förre, att den
kungl. svenska armén var för fredlig. Tvärtom, var det
något i militärlifvet, som Braun satte värde på, så var det
indelningsverkets idyller. Liberalismen, borgerlig som den
var, ville helst ha slut på alla krig, och Braun hörde till
”frihetens sångarätt”, ehuru han saknade politiskt intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
