Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visor med anspelningar på dagens händelser, hade han
hjärta att salta dem.
Sehlstedt satt en god del af sitt lif ute på Sandhamn
som tullinspektor och diktade en hel del sjöstycken, men
bättre än på tullkuttern trifdes han nog på en utflykt med
en kanalångbåt och hade kanske mest glädje af en idyll i
en skogsbacke. Sehlstedt är småborgaren på söndagsutflykt;
naturen njuter han helst i sällskap och föraktar inte
mat-tinorna och flaskkorgarna. Till denna Biedermeyer-stämning
passa hans Knäppar på lyran, — är inte titeln förtjusande
stilenlig? Förnöjsam och anspråkslös håller han sig inom
sitt område och låter inte locka sig till litterära äfventyr.
Outtröttligt rimmade han sina vårhälsningar, vanligen i ett
s. k. humoristiskt maner, som väl stammade från C. Fr.
Dahlgren. Sehlstedt kåserar på ledigt flytande vers, och
tryter ingifvelsen, hjälper han sig fram med citat, som han
sen broderar ut. Men det vore synd att räkna så noga med
den hedersmannen, som spridt så mycken trefnad kring sig,
och som kan göra det ännu.
Braun och Sehlstedt fortsätta gamla svenska traditioner
rned sina travestier, satirer, genrebilder och visor. Det som
oftast brister dem — Sehlstedt mera än Braun — är egen
iakttagelse och pregnans i uttrycket. Man lefde på det
ärfda, dikten blef konventionell. Uppfattningen af både
natur, ting och människor saknar friskhet och originalitet;
man rör sig med allmänna typer, och dessa sakna de
bestämda linjer, som t. ex. gustavianernas skarpt ciselerade
figurer ägde. Man märker det inte minst i den roll-lyrik,
som då var vanlig: en läsarpräst godtar sig åt huru han
med knepigt hyckleri klipper sina får, en sötare sjunger
om sitt trefliga yrke och sitt glada lif, o. s. v.
Ett undantag gafs det, en ung man fanns, som
verkligen kunde iakttaga och kunde teckna en bestämd kontur,
nämligen Fredrik August Dahlgren. Visserligen inte i Värm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
