Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de bli något ansträngda*, och det skall inte nekas, att hans
stil någon gång kan erinra om samtidens poängterade
följe-tongspublicistik.
Sträfvandet efter åskådlighet är emellertid hos Strandberg
väsentligen stilistiskt. Hans porträtt tyder på en förfinad,
närsynt läskarl, hans uppfattning är abstrakt, och konkreta
drag, som kunna ge en yttre bild, bjuder han sällan. I
pansarsångerna söker han någon gång skildra gestalter och
situationer, t. ex. en gammal korpral, som kämpar mot
kosacker; då bryggan är tagen, heter det, ”ansar han sitt
sår med fingrar sönderskjutna", men någon föreställning
om mannen få vi inte, och fråga vi, när detta tilldragit sig,
blifva vi nog hänvisade till en efterlängtad framtid. Det
tycks oss numera en ganska själfklar sak, att diktaren, då
han skall behandla ett sådant motiv, har fördel af att
förlägga det till en historisk omgifning, om möjligt också välja
en historisk figur, ty han får då mycket till skänks. Han
kan påräkna hjälp för framkallandet af den konkreta bilden
i fantasien af de föreställningar och känslor, som ett historiskt
namn uppkallar hos läsaren. Men detta var en upptäckt, som
dåtidens lyriker tyckas hafva gjort först hos Runeberg. När
Fänrik Stål börjat förtälja sina sägner, då kommo flera efter
— bl. a. G. L. Silverstolpe —, men de lyckades
visserligen inte ge sina gestalter den afrundning, den lefvande och
rika mänsklighet, som var den store finnens hemlighet.
Samma märkliga år, som såg första delen af fänrikens
* Exempel finnas bl. a. i »Luther», en längre dikt, som uppstått ur
ett kort tillfällighetspoem vid jubelfesten 1846. Dikten, i hvilken reformatorn
skildras som en befriare och renässansman, har blifvit något uttänjd, men
har vackra strofer:
Tanken springer nu i dagen,
åt de grekiskt ädla dragen
fröjdas en och hvar,
fast de fina gudalemmar
röja märken efter remmar
än till hälften kvar.
Man kunde tro denna strof vara från Snoilskys hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
