Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa år på ett arbete utan frukt; olik sin kamrat Strandberg
kunde han inte resignera och ändra sin syn på lifvet. Han
var äldre, då brytningen kom för honom, och han var vida
mera riktad utåt. Men tappert höll han hufvudet upprätt;
blott för de närmaste vännerna yppade han sin besvikenhet,
och han arbetade lika oförtrutet som förr, fast på delvis
andra områden.
Sturzen-Becker hade redan tidigt haft förkärlek för
kulturhistoria, men mycken tid till djupare studier fann han
inte under sin dagliga publicistik. Det blef till slut just
fantasien, den förskjutna, som bragte honom den bästa
trösten under hans senare år.
Jämväl som skald hade Sturzen-Becker sin styrka uti
att skildra, och denna förmåga att se gaf honom hans
särskilda ställning bland tidens poeter. Genrebilden var en art,
som han äfven under sin senare tid med förkärlek och lycka
odlade, men nu tog naturen större plats i den än förut.
Mystiken hade försvunnit med den egentliga romantiken, —
den kunde skymta hos t. ex. Nybom, då han behöfde
den att skyla sin nakenhet, — och naturen behandlades,
som redan antydt, oftast i ett från C. F. Dahlgren lånadt
lekfullt och skämtsamt maner. Sturzen-Becker kan någon
gång skatta däråt — det är följetonisten, som sticker fram
hos skalden —, men hans styrka är annars just den
vederhäftighet med hvilken han återger hvad han ser. Han svärmar
icke i dunkel allkänsla, utan har en solid kunskap om tingen;
sina lyckligaste stunder hade han på äldre dar nog, då han
på sin Villa Canzonetta vid Hälsingborg fick följa sin gamla
håg för trädgårdsskötsel. Han, stockholmaren, hade öga
inte blott för mälarlandskapet, utan var väl den förste svenske
skald, som å ena sidan trifdes i Skånes bokskogar, å den
andra — som man sagt — i ”Sulitelma” skref ”vår första
fjällsång”.
Staffaget spelar, som i det samtida måleriet, en synner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
