Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärt som en fallande snö i luften dröjde ditt väsen,
himmelens lättaste vind lyfte från jorden dig upp.
Dock förstod ej en själ de jordiska sorgerna bättre :
aldrig af ljufvare tröst svällde ett hjärta än ditt.
Kärlek slog i din puls, din ande lefde af mildhet,
bönens odödliga ros blommade ljuft på din mun . . .
Och hon hvilar ändock, du evige, hvilar härunder!
Grafvarnas trånga gemak rymmer ditt skönaste verk:
rymmer de hulda behag, som dagarna täflat att kyssa,
nätternas skräckande makt fruktat att andas uppå. —
Döden fruktade ej: han såg min lilja i dalen,
spillde en droppe af blod tyst på dess skinande blad.
Glödande rosor brunno alltsen på den älskades kinder,
rodnande ljufligt och hemskt, Gud! af det finaste blod.
Snart dess källa var tömd: — då bleknade åter min lilja,
slöt sin förvissnade kalk, sänkte sitt hufvud och dog, —
dog som tonen tynar å våg, som vinden i skogen,
dog som aftonens glans slocknar på tempelkupoln. —
Tyst, min klagande sång, tyst, tyst, hon slumrar härunder,
tystna, du susande asp, — ljuf är den älskades sömn . . .
Ljufliga evighetsdröm i grafvarnas heliga tystnad,
öppna, o öppna din port snart för min ande också!
HVI SUCKAR DET SÅ TUNGT UTI SKOGEN?
Och liten pilt han sitter en kulen höstekväll
och leker tyst inunder gula linden;
han ser, hur ljusen brinna uti Guds Faders tjäll,
och hör, hur löfven prassla under vinden.
Men huru länge pilten i sina drömmar satt,
allt mörkare blef lunden uti septembernatt.
Då suckar det så tungt uti skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
