- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 14. Poeter från 1830-50-talen. Nybom, Wennerberg, Malmström, Silverstolpe, Sommelius, von Braun, Sehlstedt, F. A. Dahlgren, Strandberg, Sturzen-Becker /
87

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flytta Poseidon in i Janiculi härliga tempel?

Och åt tritonernas pack öppna palatsernas prakt?

Snart, vid Zeus! är det nog. Ren bottenlös är ”Ripettan”,
Panteons gudar ren vada till midjan i dyn.

Rom är en arkipelag, se, se! båtarna gunga på Corson:
skulle S: t Peder väl bli våt om sin heliga fot?

Snart skall fisken sälja sig själf på gator och gränder.
snart med sirockon ett skepp seglar från Ostia hit.

Hur har du ställt dig nu, du romerska plebs, med madonnan^
Trots pifferari och allt är hon vid dåligt humör.

Gör processioner och bikta och nig och kyss hennes kjortel,
att hon, försonad och glad, håller din Tiber i styr.

Karnevalen är när: ej tiden är lämplig att drunkna.

Tänk på den råga af fröjd, hvilken du väntar dig då!

Än är ej tid att dö, ty påfven är ny, och du äger
entusiasm och musik, bröd och spektakler ännu.

Medan du gör din kur för madonnan, kättaren vandrar
”all’ Inglese” och styf upp emot Pincios höjd.

Där campagnan han ser, ett haf med grönskande öar,
ser, Venezia likt, Roma, det väldiga, nu.

Där han tänker på ödenas lopp och tidernas växling:
nu i Cæsarernas stad kan man ej bygga en damm!

Tibern, odlingens flod, vill blott barbarer han dränka,
forna barbarernas barn söker hans bölja väl sist.

3.

Säll som en gud en morgon jag gick i Borghesernas villa:
himlen var klar som min själ, dagen var varm som mitt

hopp.

Ej var det sommar, ej vår, ej höst: det var Rom i december,
vinden var smekande ljum, solen var bländande klar.

Parken var stilla och tyst: blott marmorbrunnarne spelte,
stigande strålen mot skyn stänkte sin glittrande dagg.

6. — Nationallitteratur. 14.

87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/14/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free