Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNGLARNAS SAMTAL.
I sin fulla skönhets glans stod Lifvet
under tidens första morgontimmar
fröjdeyr och stolt på solbeglänsta,
eterfriska höjder; löjet lekte
kring dess purpurläppar; mod och sällhet
strålade utur dess glada blickar.
Gick så där förbi vid kullens fötter
i den töckenfyllda dälden Döden
lugnt och långsamt, skådande dituppåt.
Och då Lifvets genius från spetsen
varsnade den tysta, fröjdetomma
vandrarn, ropte han med trotsig skämtan:
”Arme Thanatos, du sorgebroder,
som på skumma, glädjelösa stigar
irrar utan hvila fram och åter
i den öde dalens kalla skuggor!
Jag beklagar dig: ditt stela hjärta
känner inga fröjder, inga nöjen,
ingen kärlek, och ditt svarta öga
skådar ej med tjusning upp mot solen.
Jag vill gifva dig en vänskapsgåfva,
ringa för mig själf, för dig väl mycket:
ur den vackra blomsterkrans, som pryder
mina lockar, vill jag ge dig alla
blommor, som föråldrats och förvissnat.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
