Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon blef mig himmelen, hon blef mig allt,
då i min famn och vid min mun hon dröjde.
Det är väl nu förbi;
dock gläds min ande att den badat i
ett haf af kärlek.
Men detta glada lif ej profvet höll,
för stormar tändes ej den skära flamman.
En kulen vind strök fram, och genast föll
min sköna trollvärld i ruiner samman.
All världen blef ett lik,
på sviket hopp och brustna hjärtan rik
och arm på kärlek.
Jag hade blifvit man, och öde stod
den sköna ungdomsstaden i ruiner.
Dock kväfves ej det himlaburna mod,
ty stjärnan, som min dunkla väg beskiner,
betecknar att jag har
än mycket, mycket för mitt hjärta kvar
till mål för kärlek.
Det är din stämma, gamla fosterjord,
som i mitt bröst hörs mäktigt återskalla.
För dig jag lefva vill, du helga nord,
och till ditt hjärta skall jag en gång falla.
Min vagga och min graf,
tag du det högsta, som en dödlig gaf:
min sista kärlek!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
