Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kringsvärmande tyst i Italiens nätter,
en hop stryker ännu med gift och stiletter
och lefver af byte och ockrar med mord
och väntar förhärdadt sin död under bilan,
och andra ren smaka den eviga hvilan
i grafvarnas mörker på främmande jord.
En mängd kryssar hafvet omkring som korsarer,
en del fäktar under Egyptens standarer
med krokiga sablar för Islams baner.
Ett dussin tog värfning i grekiska hären,
ett par smiddes tåligt som lamm vid galären,
en svärm såsom kajor i klostren slog ner.
Men flamman i blicken, till hälften förbrunnen,
och hånet, som leker i draget kring munnen,
den vidriga minen, som vrider sig stel
på läppen, som igeln kring kratern af bölden,
förråder, som såret förrådes af skölden,
som klyfts, de förborgade känslornas spel.
Dock — ingen fanns af oss, hvars hopp ej bedraget
på sällheten var, såsom kejsarns i slaget
vid Leipzig på segern och sachsarnas tro.
Vi gräto som Niobe, tills utaf kvalet
det sargade hjärtat blef flinthårdt, och skalet
omkring det som hvalfvet på ”suckarnas bro”.
Hvad båtar det att efter skuggor jag jäktar
och trött som en pilgrim af mödor försmäktar,
när soln på min himmel för evigt gått ned?
Om ock jag oändligt utsträckte min bana
härnere, dock under min lidelses fana,
tills pareen afklippte min lifstråd, jag stred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
