Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hejdad från knäfall igenom sin grimma,
står där vid kärran en eländig märr.
Högt från den knifhvassa ryggen en dimma
stiger i luften, liksom ur ett kärr.
Ankornas jubel bedröfvelsen rågar,
kors, hvilket väsen i himmelens höjd!
Då man är sorgsen, som döden det plågar,
kacklet att höra af dumhetens fröjd.
Kjorteln kring hufvut, att hamphåret spara,
springer en piga i träskor! — hopp, hopp!
Himmel, hur nyfiken hvirfveln kan vara!
Stubben han lyfte mot himmelen opp.
Senaste synen var nog att betaga
äfven den djärfvaste mod att se mer;
ty vill jag sluta, gardinen neddraga,
krypa till sängen och bädda mig ner.
VITTERLEK.
Apollos söner sig öka så!
Poeter växa nu tätt som strå,
och ge ut Blommor och ge ut Minnen,
som allt bevittna förutan — sinnen.
Om Gud ej nådligen står oss bi,
så dränkes världen i poesi,
som mycket tunnare är än vatten,
och mycket mörkare sen än natten.
Så fort en stackare blifvit kär,
skall världen veta att så det är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
