Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men är hans kärlek olycklig åter,
aj, stackars liten, hvad då han gråter!
Då finns det näppe en enda rad,
som ej är blöt utaf tårars bad.
Gud vet, hur bröstet stått ut att sjunga
alltunder suckar, så centnertunga!
Men också verserna tröga gå,
och det är intet att undra på.
Sin sorgebörda därmed han lättar,
att han sin ”Lauras” köld berättar;
den blir för svår, när han ensam bär,
och, deladt, lidandet mindre är.
Han får ej kyssa sin grymma tärna,
fast han det ville så fasligt gärna,
han får ej trycka den mjuka hand,
som blott kan släcka hans hjärtas brand,
han får ej vandra i svala lunder
och njuta saliga herdestunder, —
nej, pusta, gråta han bara får,
samt rifva sig i sitt arma hår.
Han dukar under för dessa kvalen;
betänk, o Laura! att karln blir galen.
Det enda medlet att sen bli klok,
är till att trycka en liten bok;
och hvilken lisa för älskarns smärta,
när den blir iklädd en mystisk svärta!
* * *
EN KÄRLEKSHISTORIA.
Bort med kärlek! Hit med glaset,
som den högsta fröjden bär!
Jag betala fått kalaset
nog, minsann! då jag var kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
