Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hösten kom skridande, —
Herman var lidande,
dyster och sorgsen i håg och i sinn’.
Jag mig varkunnade,
honom förunnade
slutligt att trycka min hand uti sin.
Hvad han då lågade!
Ack ja! han vågade
trycka den, varmare, dag ifrån dag.
Jag mig beskärmade,
men han sig närmade
djärfvare ständigt, ty jag var så svag.
Utan besinnande
läpparna, brinnande,
tryckte han sist uppå mina en kväll,
ögonen tårades,
men jag ej sårades
dock af hans djärfhet, ty jag var så säll.
Ännu jag ryssarna
fruktar, — men kyssarna
möter jag glad i det brinnande krig . . .
Herman sig öfvade;
hundrade röfvade
säkert i förrgår den skälmen från mig.
* * *•
EN STOCKHOLMSKAS FÖRTVIFLAN.
Du, som har mitt hjärta taji,
du, som det i bojor slaji!
Jässus! hvad du blifvi bål!
Du, som folom var så lifli,
8. — Nationallitteratur. 14.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>