Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det är verkligen just densamme,
som nu på linan är åter framme,
att visa sig för det täcka kön,
oemotståndlig och "manligt skön”.
Jag länge tvekade, huruvida
jag borde släppa mig lös — och sprida
min fagra bild öfver Sveriges land
och sätta tusende bröst i brand;
ty, ack! en aning mig redan säger,
att det blir gråt i de skönas läger.
Det är naturligt; det kostar på,
att se mig ständigt — och ej mig få.
Det är naturligt; jag är så vacker . . .
Här blir vapörer, här blir attacker,
och mitt porträtt bäddar mången graf,
när det till slutet blir lungsot af.
Jag kan ej hjälpa det, flickor täcka!
Jag. på sin höjd, blott för en kan räcka;
men det var verkligen icke rätt,
att så er fresta med mitt porträtt.
Jag bort haft medömkan för de svaga,
som aldrig kunnat min bild förjaga;
den framstår ständigt, vid tårars ström,
i dagens tanke och nattens dröm.
I, arma, som jag har gifvit soten!
O, kunde också jag ge er boten!
Jag vill försöka. Djärft på mig sen!
Det är en tröst, om den ock är klen,
ty man står lättare mot en fara,
om vid dess åsyn man vänjes bara . . .
Här sitter jag då på understol,
ett mål för kärliga blickars sol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
