Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håll du tillgodo, min vän! Förlåt mig!
Jag tar den aldrig i tiden åt mig.
Du är väl iag, men jag är ej du,
där ligger skillnaden, ser du ju,
och än hvar flicka i döden ginge,
om blott mig själf hon att skåda finge.
Men om du skulle mig vara lik,
jag ändå äger en tröst så rik,
ty hvar jag friar, jag undfår korgen,
och med detsamma jag undgår sorgen.
Men, allvarsamt, du min stackars bild,
så långt från mig och — det sköna skild!
Jag minns en tid, då jag var den glade,
ty jag förskönande speglar hade;
det var ett strålande ögonpar,
och, däri sedd, du så grym ej var,
ty kärlek lifvade sträfva dragen,
som öknen lifvas af solskensdagen.
När mig den älskade gaf en blick,
ett annat uttryck mitt öga fick,
och drog till löjen hon rosenmunnen,
från mig all dysterhet var försvunnen;
och med dess vänsälla hand i min,
i mina speglar jag djupt såg in.
Och jag var lycklig och glad till sinnet,
var nöjd med världen, var nöjd med — skinnet.
Men döden speglarne sönderslog,
och med detsamma min glädje dog;
och mörka sorgmoln mitt anlet höljde,
ty hjärtat henne i grafven följde . ..
Men jag skall skämta, är det ej så?
Det vill förläggarn. Nå hopp! låt gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
