Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var då pojke och lättmatros uppå skutan,
utkik på toppen liksom passopp i kajutan.
Jag sof på däcket, och ankartåget var kojen,
och focken täcket, och hufvudgärd ankarbojen.
Till sjöss får man just ej vara klen, då det gäller,
och far min var just ej bland de blöta, han heller.
Då stormen hven, så det blåste tvärs genom kroppen,
då föll det gubben just in att se mig på toppen.
På gubbens lynne vardt man just aldrig bedragen.
I soluppgången jag tog mitt märke för dagen:
då jag i trappan och kajutsdörrn hörde smällen,
då var jag säker att daggen föll innan kvällen.
Men blåste vinden, så skummet yrde kring bogen,
och vågen plöjdes liksom en fåra för plogen,
då tog han snuggan, och helt förnöjsam till sinnes
han satt och talte rätt mången strof, som jag minnes.
En sjöman, pojke! bör vara kvick uppå vågen
som en abborre, och som en sparf opp i tågen;
kvicktänkt och snarvänd, ty annars går han och vankar,
en redlös skuta förutan roder och ankar.”
”Sin egen kraft bör man ta ombord uppå skutan:
skrik ej på hjälp, då du kan dig hjälpa förutan.
Lit ej på andra, ty huru usel och lumpen
är ej den skuta, som jämt skall lättas med pumpen!”
”Var oförfärad, se faran stint uti synen,
då hafvets herre drar barsk ihop ögonbrynen.
Var jämt beredd till att möta döden och domen,
ty båda komma helt oförtänkt liksom bommen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
