Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med värjan och den runda hatten.
Om kulor drömde han och krut;
men sorgespelet led till slut:
när sista akten så gick ut,
då blef det tyst kring land och vatten.
Kung Karl! Förunderligt ännu
likt pröfvadt stål det namnet klingar,
som om de vore ett, de tu:
en klang så svensk, — ett arf, som du,
vår prins! en gång till tronen bringar.
Skär mossan då från rikets stam:
blott friska kvistar växa fram,
så blir du säkert lyckosam
och ofärd du till fota tvingar.
Vår riksgräns är ej Östersjön,
ej Nordsjöns breda vattendike,
vårt land det tar ej slut bland snön,
det har en areal i lönn
så gränslös som Guds stjärnerike.
Du finner intet hjärta här,
som ej ett kungarike är,
och ställer du din kungsstol där,
du för en spira utan like.
Din viljas guld på folket spill,
och se, lik örnen, soln i synen :
sin ära får man slå sig till,
och den, som stora syften vill,
ej blinka får med ögonbrynen.
Och blåser ovän till alarm,
vi låna dig båd tro och arm:
o furste! i de ungas barm,
som i ett tempel, bor försynen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
