Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På hvarje bår en kista stod,
bevakad af främmande spetsar och lod,
de nye herrar i huset,
i täten det svenska baneret gick,
som knektarne hvarje ögonblick
begabbade under ruset.
Det grämde en båtkarl, där han for;
han stått sina prof, och vid sitt ror
han stångats mot storm och hagel;
men nu, nu vardt det honom för svårt
och han grep om rodret, han grep så hårdt,
att blodet sprack ut under nagel.
Och tåget det skred, och skred igen;
där stod en smed vid sin ässja än
och såg de befransade kistor,
och hvad han tänkte vet icke jag,
men släggan klingade, slag på slag,
och där fräste en sky af gnistor.
Det tycktes, som ville han bräckt i dag
en skalle för hvarje hammarslag
och som hade han allvar med hotet;
ty aldrig han gjort ett sådant larm
som nu, och man läste en blossande harm
i rodnaden under sotet.
När skaran nådde till bergets topp,
så lyftes de kupiga locken opp
och allt högre lågade branden.
Barmhärtige Gud! Är det den tid,
att du ropar de döda ur grafvens frid?
Och är domedag för handen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
