Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER SPELEMAN.
I frågen ständigt, kära barn, och frågen
hvar kan han hålla hus, Per Speleman,
där skymtar jag hans hattband öfver rågen,
nu vinkar han hitåt. Ja, det är han.
Kors sådant stim! — Mor Märta ensam sitter
tyst vid sin spinnrock kvar på förstubron,
hon sitter där försliten, mulen, bitter,
ty fattigt folk vet hvar han klämmer, skon.
I unga dar de två hvarandra sågo
med ögon tindrande af hjärtelust,
men djup och branter mellan bägge lågo,
och det vardt skiljas när de möttes just.
Han vandrade kring bygden med fiolen,
som rik mans hustru öste hon med såll.
han gick i skuggan och hon stod i solen,
till dess att skuggan skred åt hennes håll.
Ty hur man öser, man till botten hinner,
den bästa grufva kan bli läns till slut,
hur stridt ett skyfall är, det dock förrinner,
och bräddfull brunn kan också sina ut.
Det blef allt tunnare med ax på logen,
tomt var i år där råge fanns i fjol,
hon stod förlåten snart; men en blef trogen,
det var Per Speleman med sin fiol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
