Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag trifves icke i prästernas sakristior,
jag dyrkar min Gud i sanningens fria ljus,
i detta kor, där man träder med svärd i handen,
då fåvettet lämnar sitt i ett vapenhus.
Jag önskar mycket, men jag tigger intet;
jag väntar något, jag ställer mitt hopp därpå:
en storm, som skakar vår värld uti dess inre,
och sedan — frihetens sol på himmel blå!
Om då vi lefva ännu, som män, som gubbar,
vi skola åter byta ett handslag ut,
ett ungdomsvarmt, ett glödande, elektriskt!
ett svärmarelif, trängdt samman i en minut.
(1855.)
* * *
SULITELMA.
Fjällar och bråddjup, . . . snö, som allt betäcker, . . .
eviga isar, hvart mitt öga vänds, . . .
grå horisonter, dit knappast tanken räcker, . . .
ödsliga, vilda rymder utan gräns!
Tystnad och död! ... En stenförvandlad drapa,
en sedan forntid frusen eddadikt!
Tankar, sublima som blott naturn kan skapa,
höga, men stumma som en skrinlagd bikt.
Här utaf lifvets tusende ljud och röster
knappt du förnimmer ett enda fjärran gny;
stormen du endast hör mellan väster och öster,
tordönet blott, som mumlar ur sommarsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
